Natur

Våren

 …när har vi den?

Svaren varierar, beroende av vem man frågar. Men jag undrar om inte koltrastens sång från TV-antenner eller taknockar markerar våren för många. Koltrastarna har nog ett hyfsat liv i Ingelsträde. Gamla, uppväxta, trädgårdar med många fruktträd, sörjer för att det finns fallfrukt under den jobbiga vintern. Går man en runda längs den gamla banvallen under tidig vår, hör man säkert sånglärkan drilla från skyn och över fälten syns de första tofsviporna. Kvällspromenaden – både glädje och nödtvång för en hundägare – sinkas under marskvällarna ibland av kattugglans rop från krokarna runt Petter Lars-gården, Våtamåsa och Danhult. Säkert häckar den i något hålträd eller på en loge, någonstans i närheten.

Fram i april händer det mycket och snabbt i naturen. Skatorna bygger på sina riskorgar inne i byn och kajorna – ofta ett troget par – börjar inspektionsturer efter lämpliga skorstenar. Vill man inte ha dom där (dom kan dra ner massor med bråte!), hjälper ett enkelt nät att förhindrade tillträde. Har du tuja, cypress eller andra täta buskage i din trädgård får du säkert ringduvan som hyresgäst. Under veckorna kring mitten av april ser man – ibland ganska stora – flockar av tranor på väg norrut. Tranorna kan gå ganska högt, men är ju å andra sidan stora och rejäla fåglar. Dock brukar det vara flockarnas trumpetande som gör att man först blir varse vad som är på gång. Intressant att lägga märke till är att flockarna ofta passerar någon gång mellan klockan 11 och 15. De har då på morgonkulan brutit upp från den nordtyska kusten för att framåt kvällningen nå Hornborgasjön med omnejd. Något år har jag haft enstaka tranor som stannat en veck a eller två ute på Ornakärr. Trots sin storlek kan de då vara ganska svåra att upptäcka.

I slutet av månaden kommer många flyttfåglar åter på allvar. Sädesärlan trippar på altanen och reder kanske så småningom sitt bo i något lämpligt prång i ett uthus eller carport. De första svalorna dyker upp under de sista aprildagarna. Hussvalan, den som bygger lerkupor under taknocken brukar finnas med en handfull par i gamla skolbyggnaden. Ladusvalan, med djupt kluven stjärt, patrullerar ofta kring byn. Sitt bo lägger den helst på en takbjälke inne i ladan hos Trulssons kossor. Något par brukar dessutom häcka under bron över Görslövsån, alltså utmed gamla banvallen åt Höganäshållet till.

Bron är f. ö. en alldeles lagom liten kvällsutflykt från byn. Per cykel eller gåendes. Själv har jag ofta bron som utkiksplats framåt kvällen, när det långa västerljuset ligger fint i ryggen över Danielssons våtmarker. Stanna gärna till här. Stora rejäla fåglar som inte fordrar kikare;knölsvan, gräsänder, kolsvarta sothöns med vit pannbläs, någon häger som på kupade vingar vevar bort mot maderna.

Sommaren

…är full av liv, men det är inte alltid det märks på samma sätt som under våren. Det uppväxande släktet ska tas omhand. Ett arbete som ofta föregår i det tysta. För mig är sommar i Ingelsträde lika med tornseglarna (tidigare namn; tornsvala) som drar runt högt över hustaken i jakt på ”luftplankton” – allt medan vi går och förbereder kvällens grillparty. Strandskator – svartvita med röda ben och röd näbb, brukar flyga runt och ”käbbla” ganska högljutt under sommaren. Säkert är det par med skrikiga och efterhängsna ungfåglar.

De gamla lergravarna vid Danhult är absolut värda ett besök en ljum försommarkväll. Alldeles säkert snattrar någon näktergal, göken hörs då och då, samt en mängd sångare som hör vassarna till. Det är tät vegetation vid Danhult så man ser inte så mycket. – Men strunta i detta! Njut av sommar och fågelsång. Något lättare att se är bruna kärrhöken som häckar med något par ute i vassarna. Någon av de vuxna fåglarna brukar sitta på pass i toppen av de gamla telestolparna som finns kvar i området. Bruna kärrhöken flyger också ofta patrull över fälten närmare byn. Sorkar, grodor och fågelungar får se upp när kärrhökens silhuett dyker upp. En annan rovfågel som bor nära byn är tornfalken. En ganska liten sak, ungefär så stor som en skata. Ett par brukar bo i en holk som jag satt upp en bit neråt maderna.

Gamla banvallen är ett härligt stråk en ljum och guldgul sommarkväll. Använd banvallen –  ingen trafik, nära naturen, ” lura ut” era gäster från andra delar av landet. Och även om vårt lilla Ingelsträde är fint, så kan vi väl vara generösa mot våra grannar. Cykla österut, mot Mjöhult, rasta eller ströva på Svedberga kulle, eller fortsätt bort mot Västrabys gamla fantastiska gårdsmiljö. Magnifika lagårdslängor och massor av kossor. Ta sen norrut över Kullalandet. Förbi Stureholm, Lönhult, Gunnestorp innan ni över Ornakärr och Nygård närmar er hemmet och Ingelsträde västerifrån. – Känn er nöjda! Ta något gott att dricka i trädgården. Borta bra – men hemma bäst!

Varma dagar under sensommaren hoppas jag att många olika fjärilsarter lockas till trädgårdarna i Ingelsträde. Nässselfjäril, kålfjärilar och deras släktingar brukar vara vanligast, men även påfågelöga och amiral dyker upp. Buddlejan – fjärilsbusken – är en riktig magnet, men även lavendel och en del kryddväxter lockar fjärilar.

Hösten

Bruna kärrhöken stannar kvar framåt september. Under sensommaren och början av hösten lever den ganska gott kring de nyslagna fälten med smågnagare och annat. Som drabbas av lätt ”panik” när helt plötsligt all vegetation skördas och försvinner. En höstdag sticker så bruna kärrhöken till västafrika. Står inte ut med Ingelsträde om vintern –men det ska vi inte ta som kritik. En vacker rovfågel är gladan. Den har ökat under de senare årtiondena och häckar nu i Kullabygden. Någon gång flyger den patrull över byn med sina lätta vingslag och karakteristiska ”urnupna” stjärt.

Hösten är flyttningstid och ofta en ganska utdragen sådan. Det är ju inte så brått – inga revir ska besättas. På fälten runt byn rastar en mängd fåglar under september –oktober. Flockarna av tofsvipor är ofta uppblandade med ljungpipare och i den mindre storleken ser man ofta stenskvättor och gulärlor. Alla kan de ha sina rötter långt uppe i norr och ända bort mot mot Sibirien. – Fåglarnas fantastiska snurrande värld!

Byns storkar har ju en lite brokig bakgrund. De är ju s k ”projektstorkar” med genmaterial från ursprungligen nordafrikanska storkar. Storkbestånden i dessa regioner genomför inga vinterflyttningar och ska storken på våra breddgrader på sikt ha en chans, måste man få igång ett vinterflyttande bestånd. Därav senare års byte av ägg, mot sådana med polskt/nordeuropeiskt ursprung. Förhoppningsvis lyckas storkprojektet. Under senare år har man haft ringfynd från, tror jag, både Turkiet och Spanien av storkar födda i Skåne. Uppmuntrande.  I alla händelser är storken som symbol mycket laddad.

Städa inte så mycket i era trädgårdar! Det är väl en gärna hörd uppmaning för oss i Ingelsträde med våra ofta ganska stora tomter. Ha inte dåligt samvete! Låt frukt och vinterståndare bli mat åt trastar och andra småfåglar.

Vintern

Vinter i Ingelsträde kännetecknas sällan av snö, is och en massa köldgrader. Tvärtom – vi bor i ett område med en av de högsta medeltemperaturerna i landet. Kullabygden har s a s vattenburen värme året om, med Öresund på ena sidan och Skälderviken på den andra. Vattenmassor som värmts upp under sommaren, tar god tid på sig för att kylas av. Knappt hinner vattnet ”svalna” förrän vårsolen börjar värma igen.  Så – vinter i Ingelsträde är kanske två månaders mörker, sen börjar det tydligt ljusna vid horisonten.

Första tecknet på kyla och bistrare tider brukar jag hitta i källaren och på vinden. Musfällorna har slagit igen. Den lite brungrå husmusen har ätit sin sista måltid. Annars ser vi kanske inte så många vilda däggdjur kring byn. Någon enstaka brun råtta har jag sett överkörd i utkanten av byn – låt oss hoppas de håller sig där! Den nordiska fladdermusen kan vara uppe mycket sent på året, innan den hänger in sig på vinterförvaring. På fälten ner mot maderna rör sig en och annan fälthare. En handfull rådjur brukar man kunna se i kanterna, liksom någon räv.

Våra källare, friggebodar och jordbrukets ekonomibyggnader kan vara små zoo under vintern. Allt levande (även våra förfäder en gång i tiden) på våra breddgrader måste lösa vinterns problem (de som inte löste problemen blev inte våra förfäder!). Den elegantaste lösningen är att fly från alltihop. Flyttfåglarnas variant. Andra uthärdar. Några ”sover” bort eländet. Det är dessa sistnämnda jag hittar i uthusen. Nässelfjärilen  tankar cellerna fulla med ”glykol” och överlever tiotals minusgrader. Fantastiskt! Låt den hänga kvar – städa inte! En padda brukar bo i min källare, liksom någon salamander. Och någon av oss i byn måste ju hysa igelkotten under husgrunden eller under en rejäl komposthög.

Matar man fåglar i trädgården hör pilfink, koltrast, talgoxe och blåmes till de flitigaste besökarna. Större hackspett, rödhake och grönfink kommer också på besök. Allt beror ju på vad man serverar i buffén. Ju större variation – frön, jordnötter, talg, frukt – desto flera arter. Ibland går larmet i fågelflocken och då är det bra om det finns buskar att fly in i. Sparvhöken kommer som en missil. Har ni stora panoramafönster i nittiogradershörn eller uterum, är det bra med mjuka gardiner eller fastsatt silhuett på fönsterrutorna. – Så att sparvhöken, som kommer blixtsnabbt, fattar att genvägen som den tror sig se, inte är en genväg…Det kan ”panga i” ordentligt!

Flockar av kanadagäss, grågäss och sångsvan betar på fälten runt byn och ibland kommer de överflygande i ljudliga flockar. En del fågelarter har valt Ingelsträde med omnejd som sitt ”Afrika”. Allt enligt parollen; flytta inte längre än du behöver. När ljuset och våren så smått kommer, är det bra att ha nära hem. Allt för att lägga beslag på de bästa reviren i de norra delarna av vårt land. Ornakärr – maderna – med sina gräsmarker och åkersorkar, är vinterskafferi för någon enstaka fjällvråk, blå kärrhök, jorduggla och varfågel. Arter som den ”vanlige” bybon kanske inte lägger märke till, men spanar man norrut (gärna med kikare) från Mandelgrensvägen är det fåglar som inte är helt omöjliga att identifiera.

Så en dag i skiftet februari-mars känner man den där doften… Det börjar hända saker i marken. Himlen känns hög, vinden är mjuk; Dags att gå tillbaka och läsa om våren! Ett nytt ”naturår” börjar i och runt Ingelsträde.

Ulrik Alm, år 2009